Rusukki protesterar mot uppsägning av modersmålspedagoger i förskolan!

Den 2 maj 2016 fick Rusukki ta del av Uppsala kommuns förslag till omorganisation av modersmålsstödet i förskolan. Vi har idag  skickat våra synpunkter till kommunpolitiker, tjänstemän och andra berörda (se nedan). (Kommunens förslag till omorganisation kan du läsa här:)


Uppsala den 5 maj 2016

Till berörda parter i Uppsala kommun


Vi i Sverigefinnarnas språk- och kulturförening vill härmed uttrycka vår oro över planerna på att ändra formerna för modersmålsstödet i förskolorna i Uppsala kommun. Vi hänvisar till Utbildningsförvaltningens förslag till beslut "Genomlysning av modersmål i förskolan" samt till samrådet med Uppsala kommun den 2/5 där planerna presenterades. Med hänvisning till Lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk (2009:724) anser vi att stödet för finska i förskolan ska garanteras och förbättras, inte försämras, men det är något som vi anser riskerar att bli följden, om det förslag som presenterades i "Genomlysning av modersmål i förskolan" och i den ppt-presentation som vi fick ta del av under samrådet den 2/5 blir verklighet i Uppsala kommun.

Vi är också mycket oroade över att vi endast av en slump – via en modersmålspedagog i ett helt annat språk – fått reda på förslaget och att vi har varit tvungna att kräva att få ta upp frågan på ett samråd som hade ett helt annat tema. Kommunen har enligt lagen en skyldighet att samråda med minoritetens representanter om frågor som direkt angår dem. Finska förskolebarns lagstadgade rätt till förskoleverksamhet helt eller delvis på finska är förmodligen den allra viktigaste frågan när det gäller att skydda och främja finska språket i Sverige.

Maria Gardfjell och Tarja Onegård skrev i UNT så sent som 2013: ”Forskning visar att språkutvecklingen är som mest intensiv i förskoleåldern och att då kunna erbjuda ett bra modersmålsstöd redan i förskolan är mycket viktigt. I Uppsala finns ett bra stöd, men alla förskolor utnyttjar inte stödet i den utsträckning som bäst skulle gynna barnen. I vissa enstaka språk kan kommunen inte erbjuda stöd på grund av att lärare saknas eller med motiveringen att språkgruppen är för liten.” Nu har man svängt och de modersmålspedagoger som faktiskt finns och har den viktiga språk- och kulturkompetensen och erfarenheten riskerar att bli uppsagda. Vi är många som har varit stolta över att man i Uppsala har sett modersmålspedagogerna som ett viktigt stöd till de flerspråkiga barnens språkutveckling och att man inte följt efter de kommuner som skurit ner på den resursen. All seriös forskning visar att det är bra för barnen, för familjen och för hela samhället att barnen får en chans att utveckla de språk som talas i hemmen och därigenom även utveckla en positiv flerkulturell identitet. Som förslaget ser ut i dagsläget är allt detta i fara, eftersom man föreslår att de enda individerna som är kompetenta i språken och kulturerna i fråga inte ska få bli kvar.

Vi som representerar finska språket är mycket glada över att Uppsala kommun idag erbjuder finskspråkig förskoleverksamhet på avdelningen Huvikumpu vid Hällby förskola. Men eftersom alla barn i behov av stöd i finska, av geografiska eller andra skäl, inte har möjlighet att gå där, anser vi att deras möjligheter till modersmålsstöd helt eller delvis på finska nu riskerar att försvinna helt. Vi anser att dessa runt 50 barn måste garanteras åtminstone det stöd de hittills kunnat få (egentligen är de ju berättigade till mer eftersom lagen talar om förskoleverksamhet åtminstone delvis finska; detta är en särrättighet för finska, samiska och meänkieli i deras respektive förvaltningskommuner). Vi anser också att detta stöd ska ges av utbildade modersmålspedagoger med gedigna kunskaper i finska och finsk kultur. Tekniska hjälpmedel kan utgöra bra komplement, stimulerande verktyg och något som många barn tycker om, men vi anser inte att de kan ersätta språk- och kulturkompetenta modersmålspedagoger.

Kommentarer till rapporten "Genomlysning av modersmål i förskolan":

- Även vi anser att språket ska användas i meningsfulla sammanhang för att språkutveckling ska ske, varför inte modersmålsundervisningen som ges av språk- och kulturkompetenta pedagoger bör tas bort.

- Vidare läser vi att "Skolinspektionen lämnade ett föreliggande som innebär att kommunen måste se till alla barn i kommunens förskolor som har ett annat modersmål än svenska, ska ges möjlighet att utveckla sitt modersmål och sin kulturella identitet i förskolans kontinuerliga verksamhet". Vi anser att detta inte kan skötas av icke-finskkunnig personal även om de i början får konsulthjälp för att utveckla barnens finska.

- Under Synpunkter från berörda verksamheter står att läsa: "Modersmålspedagogerna uttrycker oro över att förskollärarna inte alltid har kompetens att ge stöd i olika språk och kulturer". Vi anser att deras oro ska tas på allvar. Det är också modersmålspedagogerna som ser barnets språkutveckling i vardagen och de är en viktig länk mellan hemmet och förskolan när det gäller språket och barns kulturella identitet.

- Vidare står det att "Chefer och förskollärare har uttryckt missnöje med nuvarande modersmålsstöd eftersom det ges i för liten omfattning och för sällan för att tillgodose barnens behov". Vi kan inte annat än instämma i detta missnöje, och det vore katastrofalt om även det stöd som ges nu tas bort. I stället borde stödet öka, inte minska, vilket vi anser vara följden av det för oss presenterade förslaget.

Efter allt som vi har fått höra och läsa är vi oroliga för att det aktuella förslaget i verkligheten speglar en total kursändring i vår kommun i riktning mot en mer symbolisk ”mångkulturalism”, bort från ett konkret, fungerande stöd till språk och identitet. Vi har tagit del av Skolinspektionens kritik från 2013 som det aktuella förslaget baserar sig på, och vi kan inte förstå att den kan tolkas så som man gjort i detta fall. Det är ytterst beklagligt och kan i värsta fall leda till mindre tillit till och tro på kommunen och politikerna bland familjer till flerspråkiga barn som får höra att modersmålsstödet ska utökas samtidigt som planen är att avskeda de språk- och kulturkompetenta pedagogerna. Och det allra allvarligaste är att enskilda barn inte får det stöd som de behöver och som de har rätt till enligt förskolans läroplan, artikel 30 i barnkonventionen och i detta fall även lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk.



Med vänlig hälsning,

Sverigefinnarnas språk- och kulturförening i Uppsala (Rusukki)
Anna Pilvinen, ordförande

Närvarande vid samrådet den 2 maj:
Leena Huss
Beate Hyttinen Lindgren
Tiina Kiveliö Ritzén
Tuuli Uljas



Kommentit